Min erfarenhet av GI metoden
För många år sedan provade jag GI metoden. Men jag märkte ganska snabbt att det inte var något för mig. Mest på grund av att jag gjorde helt fel! Det fanns tre olika nivåer där nivå ett var tuffast, vilket jag såklart drog igång med. Hade jag läst lite noggrannare och tänkt lite smartare så hade det gått mycket bättre. Nivå ett var egentligen till för överviktiga som ville/behövde gå ner snabbt. Jag hade inte särskilt mycket att ta av till att börja med. Man skulle dessutom äta minimalt med kolhydrater vilket gjorde mig grinig och förbannad. Det kröp i hela kroppen och jag ville bara skrika rakt ut och ”moffa” i mig tårta! Jag åt dessutom för lite protein, det vägde liksom inte upp för alla kolhydrater som jag hade uteslutit. Sedan så kan jag tycka att det är helt omöjligt att leva på protein och grönsaker om man inte har väldigt gott om pengar. För det är faktiskt väldigt dyrt med kött, fisk och kyckling!
Jag insåg i alla fall att jag skulle börjat med nivå två där man får äta bland annat en del fullkornsprodukter. Min kost idag påminner mycket om GI metoden. Jag har plockat ut det jag tycker är vettigt och bra därifrån. Till exempel att äta fullkornsprodukter och att undvika socker. Jag kanske borde nämna den tredje och sista nivån också. Den handlar om att gå över till något som fungerar i längden. När man gått ner till sin idealvikt vill man ju stanna där och då kan man inte börja äta som man gjorde förr, förstås. Dessa tre nivåer kommer från Ola Lauritzons bok ”GI i praktiken” från 2006. Jag tycker för övrigt att det är en ganska trevlig bok med en del goda recept. Men det finns säkert bättre om inte annat nyare böcker om GI metoden. Jag köpte inte fler eftersom jag hittade en annan metod som passade mig bättre.
