Att jogga utan smärta

Ända sedan jag var liten har jag haft svårt att springa och att jogga. Självklart beror det till viss del på dålig kondition. Men jag har varit aktiv i diverse idrotter under hela min uppväxt och det har inte bara med dåligt flås att göra. Blodsmak i munnen, bortdomnade ben och fötter, svimningskänslor. Ja, inte var det roligt på BIP- testen i skolan.

Under de två åren jag tränade karate så byggde jag upp konditionen någorlunda och kunde springa en hel del utan att få ont. Men det är ganska längesedan nu. Jag minns en gång när vi skulle springa fem kilometer i Vilsta med skolan. Jag trodde att jag skulle dö, men jag tog mig runt. Jag vill kunna springa en sådan runda med lätta steg.

Jag har upptäckt att intervaller på löpband är en bra lösning för mig. Genom att gå en minut och jogga en minut hinner varken fötterna eller benen domna bort. Jag tror att det är en bra början! Sedan får jag öka på hastigheten, tiden, lutningen på löpbandet och längden på intervallerna allt eftersom.

Kommentarer
Postat av: johan

snart kommer vi ta våra rundor i vilsta-skogen på lätta steg, Emelie. När våren kommer så kommer vi!

Fortsätt jobba och kämpa på med ditt mål. Du är BRA! Kram

2010-11-10 @ 23:04:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0